Jag har fått ett besked som jag inte önskar någon annan. Min yngsta dotter har fått diagnosen MS.
Vad gör man, vad säger man?? Jag vet inte annat än att solen gick ner och det kommer att dröja länge innan den går upp igen. Det hjälper en aning att internet finns där man kan söka fakta. Med kunskap kommer makt och förståelse, förståelse som man önskar att man aldrig hade behövt.
Koncentrations förmågan har åter tagit ett steg tillbaka. Att läsa är en omöjlighet när tankarna bara snurrar och de svarta tankarna kryper som slemmiga varelser i hörnen.
Jag vet att det hade kunnat vara värre men det hjälper inte.
Att sätta det hela på pränt bevisar bara att det faktiskt är sant. Det här händer nu och den här gången var det min familj som drabbades. Varför? eller kanske man ska ställa frågan : varför inte?
Vi får ta ett steg tillbaka och låta beskedet sjunka in, för att låta alla känslor storma förbi. Därefter kan jag bara hoppas att jag och de övriga i familjen/ släkten kan vara till hjälp och stöd på något sätt.